Håkan har skrivit en så gullig text om sin nya skiva, får bara mer längtan efter att få den i brevlådan. Men; den som väntar på nått gått...
Snart kommer boken så jag får gotta mig med den så länge:D
Nu ska jag sluta pladdra så ni får läsa texten:
"Man skrev i tidningen att jag aldrig skulle kunna toppa "Känn ingen sorg...", men jag var hur glad som helst. Hade ingen som helst avsikt att fortsätta så det spelade ingen roll, jag hade gjort en skiva som inte blev sågad, tvärtom - hyllad. Så jag kunde andas ut. Morsan sa till mig för ett tag sen att jag ville dra tillbaka "Känn ingen sorg..." innan den kom ut. Jag hade förtvivlat frågat om jag kunde ta ett lån på banken eller liknande och betala av till skivbolaget och sen bara glömma allt, gå tillbaka till trummorna, plugget, skiten - tryggheten. Konstigt det där, minns ingenting av det. Ändå är det så man känner varje gång. Ett slags tomhet. Men det här är faktiskt första gången jag inte alls känner så. Det här är min femte eller sjätte skiva, beroende på hur man räknar. Och jag har aldrig försökt toppa det där första. Varje skiva har varit som ett nytt berg måste vara för en bergbestigare. Fast mina berg är fantasi-berg. Men ändå ska jag försöka sätta flaggan längst upp. Få ner den där världen i huvudet på skivan. Att klättra upp på samma berg som för fem eller tio år sen är inte så intressant för mig. Hellre nåt nytt. Så är det med skivan här. Vet inte vad jag ska säga om den. Allt finns ju där på skivan. Vanligtvis brukar det också pratas om referenser och influenser också. Jag hoppar det den här gången om det är ok? Roligare att du själv får skapa dig en bild och och låta dig sätta ord på vad du hör. Musiken får tala för sig själv och för mig. Och hur i hela världen skulle dessa små svarta bokstäver kunna motsvara något av det ni kommer höra?
Varma hälsningar Håkan Hellström"
källa: (http://www.hakanhellstrom.se/om-hakan)
Snart kommer boken så jag får gotta mig med den så länge:D
Nu ska jag sluta pladdra så ni får läsa texten:
"Man skrev i tidningen att jag aldrig skulle kunna toppa "Känn ingen sorg...", men jag var hur glad som helst. Hade ingen som helst avsikt att fortsätta så det spelade ingen roll, jag hade gjort en skiva som inte blev sågad, tvärtom - hyllad. Så jag kunde andas ut. Morsan sa till mig för ett tag sen att jag ville dra tillbaka "Känn ingen sorg..." innan den kom ut. Jag hade förtvivlat frågat om jag kunde ta ett lån på banken eller liknande och betala av till skivbolaget och sen bara glömma allt, gå tillbaka till trummorna, plugget, skiten - tryggheten. Konstigt det där, minns ingenting av det. Ändå är det så man känner varje gång. Ett slags tomhet. Men det här är faktiskt första gången jag inte alls känner så. Det här är min femte eller sjätte skiva, beroende på hur man räknar. Och jag har aldrig försökt toppa det där första. Varje skiva har varit som ett nytt berg måste vara för en bergbestigare. Fast mina berg är fantasi-berg. Men ändå ska jag försöka sätta flaggan längst upp. Få ner den där världen i huvudet på skivan. Att klättra upp på samma berg som för fem eller tio år sen är inte så intressant för mig. Hellre nåt nytt. Så är det med skivan här. Vet inte vad jag ska säga om den. Allt finns ju där på skivan. Vanligtvis brukar det också pratas om referenser och influenser också. Jag hoppar det den här gången om det är ok? Roligare att du själv får skapa dig en bild och och låta dig sätta ord på vad du hör. Musiken får tala för sig själv och för mig. Och hur i hela världen skulle dessa små svarta bokstäver kunna motsvara något av det ni kommer höra?
Varma hälsningar Håkan Hellström"
källa: (http://www.hakanhellstrom.se/om-hakan)
